Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aldrig så lite man inte är gift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
Elin. Wägner
löjligt, vilket det också gjorde. Gertrud svarade endast
knapphändigt, hon. var nästan lika illa till mods. Hon
skulle icke kunnat säga sig riktigt vad hon väntat sig
av denna dag, men det var icke detta. Hon kände sig
överflödig, gjord till skam och spe, det var som om
hon trugat sig på dessa människor av en högre
sam-hällsgrad, hon som annars tegat så stolt, som aldrig
påmint honom om de plikter mot henne, han bort förstå
av sig själv, hon som aldrig begärt svar på sitt hjärtas
dagliga fråga: varför är jag inte god nog till hans
hustru ?
Tora nickade oupphörligt till henne och skålade med
henne; Gertrud ville knappast svara, hon retade sig
outsägligt på denna välvilja. »Fröken Nilson, får jag
lov» härmade hon Birger tyst, men i morgon skulle
hon få vara hans Trude igen, koka te, lägga fram rena
kläder och resten.
När middagen var över, tog Sigge sina äldre syskon
i var sin arm och drog dem intill sig. »Ä, hör nu, låt
mig veta, är det förlovning i görningen?»
»Du ser ju», sade Tora med isande förakt, »att
Birger inte känner henne.»
När de kommo in i vardagsrummet var Gertrud
försvunnen. Birger störtade ut i tamburen. Där stod
hans barndoms Charlott, öknämnd Äpplecharlott, som
förr mången gång tog hon honom i armen. —
»Där», sade hon och knuffade honom mot
sovrumsdörren.
Gertrud stod framför spegeln och satte med
skälvande fingrar fast hatten. Hennes spegelbild grät.
När Birger kom, rätade hon hastigt upp sig, men
vände sig inte om.
»Vad menar du? Går du redan?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
