- Project Runeberg -  Norrtullsligan och andra berättelser /
163

(1930) [MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aldrig så lite man inte är gift

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Aldrig sä lite man inte är gift 163

Charlott, som inte var så dum, hade oombedd hängt
undan Gertruds hatt och kappa, och det blev en
fullständig överraskning.

Tora hade läst över vad hon skulle säga, men när
hon såg Birger studsa och förvandlas, kom hon av sig.
Gertrud blev sittande och såg ner, benen vägrade att
bära henne. Lyckligtvis var där Sigge, den oinvigde.

»Tora», sade hon förebrående, »vill du vara så snäll
och presentera oss.»

»Det här är mina bröder», stammade Tora, »Sigurd»
(han bugade och tog i hand) »och Birger» (likaledes)
»samt fröken Nilson, en god vän till mig, som du
Birger torde» — hon dröjde ett ögonblick och såg med
återvunnen säkerhet på honom — »torde föra till
bordet.»

»Skall bli mig ett nöje», svarade Birger och bugade
sig åter, medan han drog sig några steg baklänges.
Hans förstånd hade efter första chocken sagt honom,
att han skulle reta Tora mest med att låtsa om
ingenting. Han skulle stanna middagen ut, sedan skulle han
gå och låta dem sitta och undra. Men han lyckades
icke så väl som han velat. Detta möte mellan hans
officiella liv och hans dolda, hemliga liv var för
oväntat, för förvirrande. Gertrud, de ensliga vägarnas,
kvällarnas, mörkrets kamrat som familjeflicka i syster
Toras soffa, vid hennes bord, nej, det var för mycket.
Under middagen tyckte han nog inte utan skäl, att alla
granskade honom för att se hur han skulle bära det,
bror och syster, hans gamla Äpplecharlott, som bjöd
omkring faten, ja till och med Gertrud själv. Han hade
för resten aldrig förr sett henne i rött.

Han försökte, skummande av raseri, att konversera
henne, men tyckte att allt vad han sade lät till den grad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:21:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/liganoab/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free