Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ålderdomens bänk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
Elin Wagner
Men som en liten glättig silverklocka efter en mörk
och tung av järn föll den lilla fru Fornell in:
•
»Bland många rön av ljuvt och lett
min hjässa grå är bliven,
men aldrig jag den fromma sett
av Herren övergiven–»
»Den fromma, nej, den reder sig nog», bröt den
styva nacken av bittert.
Det blev en liten ordväxling, som slutligen förledde
f. d. ackuschörskan att erinra den styvnackade om den
förnedringens tid då denna hade plats som obemärkt
i ackuschörskans hus. Men detta tycktes vara ett
stående argument i ordskiftena, att döma av det lugn
varmed man upptog avslöjandet, och friden återställdes
lätt av fru Forneils karameller. Barn och gamla älska
sötsaker.
Medan jag satt där bredvid de fyra gamla, som stodo
så nära alla gåtors förklaring, som borde vara
om-gj ordade och redo att bryta upp i dag, i morgon, innan
året lupit ut, greps jag av en plötslig längtan att
mottaga deras levnads vishet ur dessa gamla händer, som
snart icke längre skulle förmå bära den. Allt var ännu
framför mig, jag hade intet prövat, men när jag såg
ålderdomen, krympte mitt hjärta inför detta liv som
stumt och väldigt ruvade på sina hemligheter av gott
och ont.
Men skulle då all denna erfarenhet vila mellan ett
par knäppta händer i en kista, kunde jag icke få ärva
den att möta livet med och besegra det?
Jag öppnade mina läppar och slöt dem på nytt, och
jag visste, att jag ingenting skulle våga fråga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
