Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ålderdomens bänk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
Elin. Wägner
Pettersson och såg för första gången på mig, »Det
enda en kristen kan önska sig är tålamod under korset.»
«Som guldet genom elden prövas,
så själen prövas genom kval –-—
Gud väljer dem han ser behövas
och sätter gräns för deras tak,
tröstade den lilla frun och log igen.
»Det finns ingen önskningarnas goda fe», sade
gamla bittra Josefine, »men o m det funnits när jag
var ung och jag vetat vad jag nu vet, så skulle jag
önskat mig en snar död eller ett hårt hjärta. Inte bli
gammal, inte bli gammal», mumlade hon och stultade
bort lik en grå olycka under de tunna, gråsprängda
lövkronorna.
»Här är kallt», sade f. d. ackuschörskan och följde
mödosamt efter med den förstkomna.
Den lilla vithåriga frun satt ensam kvar på bänken.
»Jag skulle inte be önskningarnas goda fe om något
annat», sade hon, »än just det hon redan gav mig i livet,
många att älska.»
Mitt hjärta fylldes av tårar. Jag såg på de slitna
ringarna på hennes slitna fingrar, hon hade arbetat
och älskat, och nu satt hon på inrättning.
Hon hade glömt mig, mumlade kära namn, och nu
grät hon tyst över sin övergivna ålderdom. Men
plötsligt flög ett leende över hennes vackra lilla ansikte
och hon torkade tårarna.
»Kära lilla barn», sade hon, »det är så roligt, så
roligt, så länge de är små och behöver en.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
