Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 2. Likbränningens företräden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2. Likbränningens företräden.
Man kan lätt särskilja två, hvarandra
grundväsentligt olika idéströmningar, som göra sig gällande i
betraktelsesättet af döden och de yttersta tingen. Den ena
går genom skräckfyllda dalar, begärligt uppsökande allt
hvad som för människosinnet ter sig hemskt och dystert;
den andras väg leder öfver de solbelysta höjder,
hvarifrån skapelsen ter sig såsom ett kärlekens värk och
hvarifrån skönhetens harmoniska skimmer breder sig öfver
både dödens och lifvets mysterier.
Det förra åskådningssättet är så gammalt som
mänskligheten själf. Ännu i saknad af kulturens alla hjälpmedel,
stod människan i det fullständigaste beroende af naturen,
hvilken värkade enligt lagar, som voro för henne
ofattliga. Hon leddes då lätt på den tanken, att hon omgafs
af andeväsen, som åstadkommo dessa naturföreteelser,
och att de voro goda eller onda, allteftersom det var
nytta eller skada, som de bringade henne.
Så föll en broder till marken och dog. Då var det
en ond ande som dref sitt spel, en fiende till lifvet. Den
smärtsamma dödskampen, de förvridna anletsdragen och
den inom kort börjande förruttnelsen väckte hos de
kringstående både sorg och vämjelse, och så blef döden en
skräckgestalt, för hvilken allt lefvande månde bäfva. Då
man, för att befria sig från åsynen af dödens skördar,
öfvertäckte liken med jord eller nedgräfde dem i marken,
väcktes tanken på att ett dödsrike fanns i underjorden,
och så skapade inbillningskraften ett Scheol, ett infernum,
en Hels boning, befolkad af hemska gestalter. De skrämda
tankarna fingo sålunda en fast utgångspunkt, kring
hvilken de ohyggligaste föreställningar fingo ständig näring
genom åsynen af de likrester, hvilka esomoftast kommo
i dagen, då jordbegrafning var det brukliga grafskicket.
Ur grafvarna stego vid midnattstid förfärliga gestalter,
hvilka skrämde de dödliga från vettet, vampyrer, hvilka
sögo blodet ur sina offer; och på begrafningsplatserna
företogos allehanda signerier och besvärjelser för att skydda
de lefvande för de döda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Nov 6 23:53:32 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/likbrann/0011.html
