Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Likbränningens företräden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är från detta åkallande af och offrande till en
fruktad andevärld som de första religionsformerna leda
sitt ursprung. De höja sig alltmera i den mån begreppet
vaknar om en god och allsmäktig gud, som behärskar
äfven de onda andarna, och i den mån vetenskapen
hinner skingra vidskepelsens dimmor. Men äfven sedan man
upphört att bedja till den onda andevärlden, sänder man
ännu länge dit en förstulen tanke i enlighet med det
bevingade ordstäfvet att "man skall så dyrka sin gud
att man ej stöter sig med djäfvulen". Äfven
kristendomens första förkunnare kämpade mot denna andevärld
och utdrefvo de onda andarna, och Kristus själf säger vid
tal härom, att han såg "Satan falla från himmelen såsom
en ljungeld". Denna strid och seger öfver djäfvulen,
som går omkring såsom ett rytande lejon, sökande hvem
han uppsluka må, fattades såsom en af kristendomens
hufvuduppgifter, så att aposteln Paulus kunde säga: "Vi
hafva icke strid med blod och kött, utan mot herradömen,
mot väldigheter, mot världshärskarna i detta mörker, mot
ondskans andemakter i himlarymderna", och på ett annat
ställe triumferande utropa: "döden är uppslukad i seger;
du död, hvar är din udd, du dödsrike, hvar är din seger?"
Men ännu efter nära två årtusendens förlopp har den
kristna kyrkan ej mäktat att till fullo frigöra sig från
denna tankegång. Den har tvärtom i mycket gifvit efter
för den starka idéströmningen och inom sina egna murar
främjat vidskepelser af många slag. Den har bränt hela
hekatomber af häxor. Den har gifvit näring åt den dystra
lifsuppfattningen, att jorden är en jämmerdal och att
saligheten kan förvärfvas medelst gisslingar och själfvalda
plågor, hvilken lifsuppfattning utmynnat i ett naturvidrigt
klosterväsende. Den har uppammat asketiska ifrare,
hvilka söka förtrampa glädjens fagra blommor; och den
har stält sig fientlig emot och äfven, där den trott sig
därtill mäktig, trädt i öppen kamp mot de försök som
göras att tillstoppa en af det ondas källådror genom att
reformera det barbariska grafskicket. Man vore nästan
frestad att tro, att det härutinnan röjer sig ett direkt och
medvetet omhuldande af den från urminnes tider nedärfda
dödskulten, ty kyrkans män motarbeta icke blott
likbränningen, hvilken naturligt nog bör till en början väcka
missnöje hos hvarje mera konservativt anlagd människa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
