Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Invändningar mot likbränningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
säkerhet för att genom graföppning kunna upptäcka ett
för längre tid sedan begånget giftmord medelst arsenik.
Likartade möjligheter till upptäckt förefinnas i de
fall, då förgiftningen värkstälts medelst en antimon- eller
kvicksilfver-förening, och i intet af dessa fall har man någon
utsikt att kunna spåra giftet i askan efter ett bränt lik.
Det är således här som tyngdpunkten ligger i de juridiska
betänkligheterna mot likbränningen, hvilka tagit alldeles
för stora proportioner, emedan man varit obekant med
de faktiska förhållandena.
Förgiftningsfall medelst salter af koppar, bly, krom,
nickel och några andra, mera sällsynta metaller kunna
äfvenledes i vanliga fall upptäckas genom graföppning
efter en tämligen lång tids förlopp, men detta låter sig
ännu lättare göra genom undersökning af askan efter ett
bränt lik.
Fosfor hör till de lättats tillgängliga och i synnerhet
af kvinnor mest använda gifterna. Sjukdomssymptomen
äro lätt igenkänliga, men möjligheten att någon tid efter
dödsfallet förvissa sig om dödsorsaken är nästan ingen,
emedan fosforn snart bortgår såsom forsforvätgas och den
genom förgiftningen uppkommande karakteristiska gula
färgen på lefvern äfvenledes snart försvinner. I ett af
rättskemisten professor Hamberg omnämt fall kunde en
fosforförgiftning efter två månaders förlopp ej längre
bevisas. Äfven förgiftningar medelst cyanföreningar kunna
i början lätt upptäckas, men trotsa sedan den
rättsmedicinska undersökningen.
Mest resultatlös är graföppningen, när det gäller
organiska gifter. Till den stora gruppen af från växtriket
hämtade kväfvehaltiga föreningar, som sammanfattas
under benämningen alkaloider, höra många af de häftigaste
gifterna, såsom stryknin, morfin, nikotin, akonitin, atropin,
digitalin, kantaridin och kurarin. Dessa sönderdelas eller
ingå i andra föreningar så snart, att innan exhumeringen
hinner företagas, de ej mera kunna återfinnas; och äfven
om de då ännu finnas kvar, löper man fara att förväxla
dem med de på samma vis reagerande likgifterna,
ptomainerna, hvilka likaledes äro mycket giftiga och redan
efter två dygn börja bildas i liket genom
förruttnelseprocessen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
