Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Invändningar mot likbränningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så ogynnsamma äro förhållandena i de fall, då
uppgiften gäller att söka efter ett visst, bestämt gift. Men
ännu vanskligare blir frågan, då någon ledtråd för
sökandet ej finnes, utan kemisten har att på måfå söka efter
alla möjliga gifter, däribland äfven de organiska, hvilka
säkerligen i nittionio fall af hundra skola undgå hans
uppmärksamhet.
Vi se således att man har minsta möjliga utsikter
att genom likens uppgräfning ur jorden kunna uppdaga
giftmord. Våra lagstiftare hålla också faktiskt ej mycket på
bevarandet af denna möjlighet att anskaffa
bevisningsmedel i brottmål, enär de tillstädja, att liken nedsättas i
gemensamhetsgrafvar, hvarigenom deras identifiering i det
närmaste omöjliggöres; eller att de balsameras,
hvarigenom giftiga ämnen införas i liken och ytterligare öka
svårigheterna vid en rättsmedicinsk undersökning; eller
att liken behandlas med klorkalk och likartade ämnen,
hvilka äfvenledes förstöra det bevisningsmateriel, som
möjligen kan finnas. Det man med graföppningen vill
vinna, det vinnes vida säkrare medelst en noggrann
liksyn, men då sådan finnes vid alla likbränningsanstalter,
men sällan annorstädes, inträffar det egendomliga, att
den viktigaste anmärkningen, som göres mot likbränningen,
afser ett ondt, som i hög grad vidlåder det gängse
grafskicket, men vid likbränningen är i det närmaste
undanröjt Det torde häller icke falla någon mördare in att
skicka sitt offer att brännas i ett krematorium, så länge
han har vida större sannolikhet för att få spåren af sin
ogärning för alltid begrafda i en kyrkogård.
I länder, där nöjaktig liksyn finnes, såsom i
Österrike, förekommer ej längre att man af rättsmedicinska skäl
värkställer graföppningar, hvilka alltmera börja anses för
hvad de i själfva värket alltid varit, ett hälsovidrigt,
pietetskänslan sårande, farligt och ytterst sällan till något
resultat ledande försök att godtgöra en samhällets
underlåtenhetssynd.
Ett annat skäl, som framhållits mot likbränningen,
är att det af en eller annan anledning inträffat att
identifiering af ett lik behöfver göras någon tid efter
dödsfallet, men att sådant är omöjligt i händelse att det
blifvit bränt. Men detsamma inträffar, såsom nyss blifvit
nämt, äfven ofta med begrafda lik. I det ena som andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
