Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blåsvädret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
humöret uppe både i hårt och lett, men det här var nästan
mer, än hon kunde stå ut med.
Det var inte långt ifrån, att tårarna skulle komma fram
i de stora, blanka ögona och trilla ner över det bleka och
magra ansiktet.
Lilljänta hade ställt sig lite framom skogsbrynet liksom
för att pröva vad blåsvädret gick för, och vinden slet i
huvudduken och trummade på den korta, vita fårskinnspälsen
och snodde den hemvävda kjorteln så hårt om
benen på henne, att hon var nära att falla omkull.
Hon var inte ensam, utan mor och ”lillgossen” var med.
Båda var klädda på samma sätt som lilljänta i korta, vita
fårskinnspälsar och i kjortlar av svart, styv vadmal. Det
kunde inte vara på annat sätt, för lilljänta ärvde alla sina
kläder av mor och lillgossen ärvde sedan av lilljänta. Men
det var den skillnaden på dem och på henne, att fastän de
hade lika varma kläder som hon, så hade de inte gått utanför
skogen, utan stod kvar i lä.
Mor och lillgossen hade likaså magra och tärda ansikten
som lilljänta och likaså klara och kloka ögon, och båda två
tänkte alldeles som hon, att det var en olycka med blåsvädret
och att de var så bedrövade över det, att de hade lust
att gråta.
Men de såg inte på långt när så desperata ut, som hon
gjorde.
Hon stod just på den där backknölen, ni vet, ovanför
Bäckgården i Bro socken, och hon kunde följa vägen, som
snodde och vände i långa krökar ända ner mot Bro kyrka.
Och hon såg, att bondfolk, som hade gett sig ut för att fara
till gudstjänsten, vände och for tillbaka hem. Mer behövde
hon inte se för att förstå, att det skulle bli omöjligt för
mor och lillgossen att gå de två milen ner till Nygård i
Svartsjösocknen, dit de hade ämnat sig på julkalas.
Hon kunde inte låta bli att knyta näven i vanten, när hon
kom underfund med detta.
Om det bara inte hade varit så lugnt inne i skogen, där de
bodde! Om de bara hade förstått vad det var för ett väder,
innan det kom över dem här i skogsbrynet! Då hade de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
