Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blåsvädret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aldrig gett sig av hemifrån, och det skulle hon ha tyckt
bättre om.
För se, hon var sådan, att hon inte visste något, som var
så försmädligt som att behöva vända om och inte komma
dit hon ville.
Om hon bara inte hela året hade gått och tänkt på den
här annandagen, då hon skulle få gå till Nygård! Om hon
inte nu i detta ögonblicket hade sett framför sig de stora,
sjudande grytorna, de långa borden med de vita släpdukarna
och de stora klengåshögarna! Om inte hon och lillgossen
hade sagt till varandra var gång, som mor inte hade haft
något att ge dem till mat: ”När vi kommer till farbror
i Nygård på julkalas, så ska vi äta oss mätta!”
Att tänka sig, att de kokade sötsoppa med russin där nere,
att där fanns risgrynsgröt och kakor, att där fanns sylt och
kaffe och smörbakelse och att hon inte skulle få något med
av det!
Hon var så ond, att hon riktigt önskade, att det skulle ha
funnits någon, som hon hade kunnat vara ond på. Hon
tänkte för sig själv, att blåsvädret borde ha haft bättre vett
än att komma just den här dagen. Helgdag var det, så att
det behövde inte dra kvarn, och vinter var det, så att det
behövde inte hjälpa till på sjön, utan det kunde ha hållit
sig i ro. Men det var inte lönt att säga detta till
blåsvädret.
Det var den värsta vägbiten, som de hade framför sig nu:
ner förbi Helgesäter och utför Broby backar fram emot
Löven och kyrkan och över de stora prästgårdsgärdena,
därför att det var öppen och skoglös bygd, som vägen gick
fram genom. Komme de bara förbi detta, och kunde de
sedan sträva sig uppför Hedebybackarna, så var det ingen
fara mer, för alltdärifrån gick vägen genom skog.
Det såg inte så värst långt ut. Hon tyckte, att de väl
åtminstone borde göra ett försök. Det kunde inte gå värre
än illa i alla fall.
Hon var ändå glad, så länge som mor stod och betänkte
sig. Det var ju möjligt, att hon kunde besluta sig för att gå
framåt. Men nu märkte hon, att mor vände sig för att gå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
