Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svartsjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men nu vände sig prästdottern hastigt mot fönstret.
— Se nu ut, du Nora, och ni andra med! sa hon och
pekade neråt den långa dalen. Vad tror ni det är, som ni
ser här nere?
Och tänk, att när lilljänta nu tittade ut, såg hon i en enda
blink allt det, som prästdottern hade talat om! Där låg den
platta sjöbottnen och omkring den den gamla strandkanten,
som gick ut och in i långa vikar och bukter. Där var
uddarna med björkarna och smådungarna i åkrarna, som
hade varit holmar förr i världen, och där fanns på ena sidan
det branta berget med granskogen och på den andra de täta
alsnåren. Halvvägs uppåt berget såg hon hela ringen av
bondstugor. Och skogsåsen och ”fallena” och alltihop fanns där.
Pigorna stod bakom lilljänta och tittade, och de såg
detsamma som hon.
Tänk, att de inte hade gett akt på detta förut!
Det var nog sant, att Svartsjön hade legat här. Visst var
det en gammal sjöbotten, det var klart, det.
— Ja, det är just vad det är, sa prästdottern. Det är
spegeln, som en gång har funnits här nedanför Lövdala och
som har mistat glaset. Det är allt många, som tycker, att det
är synd, att det är borta, och att spegeln inte är någon spegel
mer.
Men nu brann och sved lilljänta av lust att få säga det
hon visste om sjön. Hon kunde inte tiga längre.
— Mor brukade också tala om den här sjön, som skulle
ligga nedanför Lövdala, sa hon.
— Jaså, sa prästdottern. Ja, du har väl hört mycke om
Lövdala, du, av mor.
— Mor sa, fortfor lilljänta och började tala mycket fort,
att det var tre saker, som sjön hade lämnat efter sig, då den
torkade upp. Det ena var det kalla draget, som alltid spelar
här i dalen, det andra var den kalla dimman, som stiger
opp om hösten, och det tredje var ...
Men vad det tredje var, fick inte lilljänta tala om.
Prästdottern avbröt henne tvärt.
— Jaså, var det inte något annat? sa hon. Ja, det vet
vi förut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
