Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fröken Snövit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dig, medan vi väntar. Du minns väl så många sagor jag har
talat om för dig i mina dar.
— Jag är rädd för att hon blir riktigt vaken då, sa Anna
Brogren, men du får göra, som du vill. Vad ska det bli för
en saga?
— Jag tror, att jag ska tala om sagan om fröken Snövit.
— Jaså, den! sa prostinnan, och hon lät inte så värst
glad. Ja, det är länge i världen, sedan jag sist hörde den
berättas.
— Du vet, att det var en gång en prästfru, sa prästdottern,
som var så bedrövad över att hon inte hade några barn.
— Nej, nu säger du bestämt fel, sa prostinnan. Det var
ju en drottning.
— Jag har alltid hört, att det var en prästfru, sa
prästdottern, och jag kan inte tala om sagan på annat sätt.
Och hon fortsatte att berätta om prästfrun, som hade önskat
sig en dotter, som var röd som blod och vit som snö, och
som dog, när hon hade fått sin önskan uppfylld.
— Jag tycker allt ändå, att vi kunde tala om något
roligare, sa fostersystern.
— Jag förstår, att du kommer ihåg sagan, sa prästdottern,
och därför ska jag inte tala något om hur fröken Snövit
hade det i sin barndom. Du minns nog, att det inte gick
någon vidare nöd på henne, fastän hennes mor var död, för
hon hade en snäll faster, som skötte om hennes hem, och
en snäll fostersyster och en snäll gammal mormor. Men den,
som var allra snällast mot henne, var ändå söta far. Han
var fröken Snövits ömmaste lekkamrat, och för honom talade
hon om alla sina bekymmer. Han ville aldrig, att hon skulle
hållas strängt som andra barn, utan hon fick göra vad hon
behagade. Folk tyckte förstås, att han skämde bort henne,
men det ville han inte höra talas om.
— Fröken Snövit var kanske så beskedlig, att hon inte
kunde bli bortskämd, sa prostinnan och lät nu på en gång
så besynnerligt allvarsam.
— Det fanns ingen i världen, som var så lycklig som
fröken Snövit, sa prästdottern. Framför allt kände hon sig
nöjd, sedan fastern hade flyttat och hon ensam fick styra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
