Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fröken Snövit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och ställa på gården och pyssla om söta far. Jag tror hon
hade ingen annan sorg på flera år, än att hennes fostersyster
gifte sig och flyttade till en annan socken. Och om någon
på den tiden hade sagt till henne, att söta far en gång skulle
vända sitt hjärta ifrån henne, så menar jag hon skulle ha
storskrattat. Hur skulle de kunna bli osams, hon och söta
far? Inte en gång i drömmen kunde hon tänka något så
tokigt.
— Det var visst ingen annan heller, som kunde tro, att
det skulle gå så, sa Anna Brogren med samma allvarliga
röst som nyss förut.
— Och aldrig hade fröken Snövit haft så liten tanke på
att hon kunde råka ut för en så stor olycka som en vacker
morron förra sommarn, då hon gick ut med söta far för
att se på höslåttern.
— Var det förra sommarn? inföll Anna Brogren raskt.
Jag trodde, att fröken Snövit levde för tusen år sen.
— Aldrig har jag hört annat, än att fröken Snövit lever
än i dag, sa prästdottern, och den där dagen, då hon gick
ut med söta far, var hon nyss fyllda sjutton år, och söta far
var femti, fast det kunde man knappast se på honom. Han
gick i peruk utan hatt och hade skjortbröst med krås och
stora spännen i skorna. Fröken Snövit tänkte för sig själv,
att han var bra fin. Hon kom i sin gamla bomullsklänning
och den stora kråkan. Hon tog sig ingenting ut bredvid
söta far.
— Jag har alltid hört, att ingen i världen var så vacker
som fröken Snövit, sa prostinnan, men prästdottern fortsatte
utan att bry sig om avbrottet.
— Kråkan var bra att ha i alla fall, därför att den skymde
bort ansiktet. Annars kunde söta far ha sett, att hon gick och
såg sur ut. Ack, ack! Jag tänker på att fröken Snövit hade
råd att vara missnöjd över att hon måste gå ut med söta far
på den tiden. Hon hade hellre velat sitta kvar i vävstolen
för att få ner lärftsväven. Men när söta far hade kommit
själv utanför kökskammarfönstret och ropat på henne, hade
hon inte kunnat säga nej.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
