Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fröken Snövit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men söta far behövde ingenting säga, för hon såg det
själv. Hon visste det, innan hon hade kommit ur vagnen.
Och nu får jag tala om hur illa det gick henne. Hon blev
så ond, att hon inte kunde styra sig. Så hade hon aldrig
känt det förr. Hon flög inte på dem och klöste och slog.
Men verkeligen hade hon inte den allra största lust.
Tungan förmådde hon ändå inte hålla styr på, utan hon
sa dem vad hon värst kunde hitta på. Aldrig skulle hon
kalla Vabitz för mor, det var det första, och det andra,
att hon var ett opassande gifte för hennes far, för hon visste,
att Vabitz var dotter till en fattig tysk trumpetare, men
fröken Snövits far hade kunnat bli i äktenskap förenad med
vilken fin dam som helst. Och vidare sa hon dem, att de
nog kände med sig, att de hade handlat orätt, annars skulle
de inte ha gift sig i smyg.
Men nu kom mormor och grep henne om handleden och
sa strängt, att hon skulle följa med ner på hennes kammare.
Det nekade hon inte att göra, men först vände hon sig mot
Vabitz en gång till och sa, att hon hade ställt sig in hos
söta far genom den goda maten och att det bara var för
de fina rätternas skull, som han hade gift sig med henne.
Nu först fick mormor henne med sig.
— Det var synd, sa fostersystern. Jag tycker, att hon
gärna kunde ha fått hålla på.
— Nej, mormor förde bort henne, och så snart som hon
kom in på hennes kammare, började hon gråta. Det var åter
något nytt. Aldrig hade hon gråtit så förr. Hon grät i
timtal, innan hon kom till ro, och hela tiden tyckte hon, att
något främmande, som i alla de år, som hon hade levat,
hade legat fördolt inom henne, nu hade vaknat upp och tagit
herraväldet över henne. Hur ska jag nu säga? Hon kände
så visst, att det bodde en gammal drake eller något hemskt
vilddjur inom henne. Ack, ack! Hon blev så rädd för detta,
att hon närapå glömde bort den andra olyckan. Det var en
stor ångest att veta, att det bodde något så oregerligt och
farligt inne i hennes själ. Men egentligen rådde hon ju inte
för, att det fanns där. Hon skulle bara aldrig mer låta det
komma till synes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
