Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fröken Snövit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Å, kära hjärtandes, sa fostersystern med smeksam röst,
hade hon aldrig varit ond förr?
— Till sist somnade hon ifrån alltihopa och vaknade inte
förrän nästa morron, då solen steg upp bakom berget och
sken henne i ansiktet. Hon låg och kände sig olycklig och
visste inte vad hon skulle ta sig till.
Men hon behövde inte undra länge, för om några
ögonblick kom kammarpigan med hälsning från frun, att hon
skulle stiga upp och sätta sig i vävstoln.
Klockan fattades några minuter i fyra, och så tidigt hade
hon aldrig brukat vara oppe. Och visst hade hon arbetat,
men bara efter egen önskan och eget val. Hon höll på att
bli ond igen, men så kom hon att tänka på den där
vildheten, som fanns inom henne, och blev rädd, att den skulle
stå opp på nytt.
När hon hade suttit och vävt ett par timmar, kunde hon
bättre förstå hur allt hade gått till. Inte hade Vabitz försökt
att ställa sig in hos söta far, utan i stället hade hon gått på
med att säga honom sanningen, tills han hade fått klart för
sig, att hon skulle bli ett ovärderligt stöd för honom och
hans dotter. Då söta far nu hade fått se, att dottern inte hade
uppskattat hans stora klokhet, var han säkert ganska stött
på henne.
När klockan blev sju, kallades fröken Snövit in till söta
far för att bli varnad och förmanad, och annat var ju inte
att vänta. Men söta far var så rasande ohjälplig, när han
talade henne till rätta, att hon höll på att bli ond igen. Det
blev hon i alla fall inte, utan hon bad dem båda två så
vackert om förlåtelse och kysste dem på hand, både Vabitz
och söta far. Hon såg på söta far hur lätt han kände sig om
hjärtat, när detta var ordnat och han åter hade fått fred i
huset.
— Och sådant ska hända, och en annan sitter bara några
mil borta och vet ingenting! utbrast fostersystern med tårar
i rösten. Om jag hade varit där bara!
— Det var bra, att ingen fanns, som eggade opp fröken
Snövit, sa prästdottern. Hon var nöjd, att hon hade visat
sig försonlig, för när hon såg dem tillsammans, så förstod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
