Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fröken Snövit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och knappt hade söta mor hunnit in efter honom, förrän
han var ute igen.
Nu visste nog Storebocken, att han hade gett söta mor
så mycket att göra med att resa opp allt, som han hade
stött omkull, att han skulle slippa henne för en stund och
i frid få njuta av sitt goda lynne. Han stod ett par sekunder
stilla utanför brygghusdörrn och såg sig omkring. Därpå
började han sakta och allvarligt gå oppför backen mot stora
byggningen.
Storebocken hade som oftast något värdigt och högtidligt
över sig, och det kom honom väl till pass, för det var nästan
omöjligt att tro om ett så ståtligt djur, att det aldrig tänkte
på annat än att ställa till odygd. Men ingen hade nånsin
sett honom så präktig. Han lyfte var fot långsamt och högt,
höll huvudet bakåt, sträckte nosen i vädret och liksom skröt
med sitt stora skägg och sina långa horn. Ändå syntes det
nog, att det inte var så helt med allvaret. Det glimtade lite
ostadigt i ögona, och bakkroppen ville slänga över åt ena
sidan.
Söta far trodde, att Storebocken var på väg till sina getter
på bakgården, och han ropade till fröken Snövit och de
andra kvinnfolkena, att de skulle gå undan för bocken och
inte störa honom. Men om Storebocken hade haft den
avsikten, ändrade han mening, när han gick förbi
förstukvisten och såg, att ingångsdörrn hade blivit lämnad öppen
av dem, som hade sprungit ut för att jaga bort honom. Och
mittunder det att han gick där som mest allvarlig, tog han
sats oppför trappan och sprang in i huset.
Nu störtade pigorna in efter, hela flocken, för att driva
ut honom. Då flydde Storebocken oppför vindstrappan, och
när de följde efter honom opp på vinden, sprang han ut
genom vindsfönstret. Storebocken gjorde sig nog inte besvär
att se efter hur långt det var till marken, innan han gjorde
språnget. Men han var ett sådant djur, som alltid hade
lycka med sig, och därför gick det nu så, att han kom ut
just genom det fönstret, som satt rätt ovanför taket till
förstukvisten.
Det var ett litet tak med skarp sluttning och en smal takås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
