Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fröken Snövit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mittöver, och på den kom Storebocken ner. Han kunde inte
ta ett steg varken åt höger eller vänster utan att falla. Och
inte heller tycktes det vara möjligt för honom att vända
tillbaka in på vinden.
”Gå in med dig, Storebocken!” sa söta far och hötte åt
honom med käppen. Men bocken stod kvar där han stod.
Pigorna hade kommit ut och var alldeles över sig givna för
hur det skulle gå honom. Men Storebocken såg helt nöjd ut.
Han bara vände på huvudet och blinkade åt dem, och det
märktes, att han hade sin stora fröjd av deras förskräckelse.
Söta mor hade plockat opp sina flaskor och kom med
ugnsrakan i hand för att få bukt på Storebocken. När han
fick syn på henne, blinkade han ändå lustigare än förut.
Det syntes, att han inte hade den minsta respekt för söta
mor.
Men söta mor svängde ugnsrakan än en gång mot
Storebocken, och med detsamma sköt han ihop benena, flög ut i
luften som en pil och kom ner på marken mittframför
henne.
Och inte förr var han nere, än han reste sig på bakbenena
och gav söta mor en smäll, så att hon stöp. Därefter sprang
Storebocken bort mot bakgården, tog sats över grinden och
dansade sedan för sina getter i flera timmar.
Men det var ingen, som såg efter honom då för det första.
Alla hade rusat fram till söta mor för att hjälpa henne.
Den, som först hann fram, var fröken Snövit. Men söta mor
stötte häftigt undan henne. ”Gör dig inte till!” fräste hon.
”Jag vet nog vilket sinnelag du har emot mig. Jag ser, att
detta bara gör dig glädje. Skratta du, så länge du kan! Jag
känner allt den, som ska komma dig att gråta.”
Och visst var det sant, att fröken Snövit inte hade sett
så värst orolig ut. Hon hade skrattat åt bocken, så att hon
ännu inte hade hunnit att bli allvarsam.
Men söta mors ord gjorde henne tillräckligt sorgsen för
hela den dagen.
Och min kära fostersyster förstår nog, att det inte var
detta, som gav fröken Snövit nytt mod, utan det var en liten
dröm, som hon hade om natten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
