Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bruddansen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Oj, oj, oj, att inte mamsell Maja Lisa ska få se mig
som brud!
Än en gång försökte brudgummen tala henne till rätta.
— Att du ska göra dig till ett spektakel för en sån sak!
sa han. Vad tror du att mamsell Maja Lisa bryr sig om
dig? Det vet en väl hur mycke herrskapsfolk frågar efter
oss bönder.
Denna gången vände sig bruden hastigt mot honom.
— Du skulle inte säga så, om du visste någe. Du sutte
inte där du nu sitter, om inte prästdottra hade manat gott
för dig och sagt, att hon trodde, att du skulle bli snäll mot
mig.
Nu blev brudgummen tyst i sin ordning. När folk, som
satt mittemot honom, ville tala med honom, fick de lov att
ropa högt, innan han hörde dem.
Det kunde inte hjälpas, att detta märktes av dem, som satt
med vid bordet. De blev tysta och ängsliga och bara tittade
bort mot brudparet.
Men just då allt såg som mest bekymmersamt ut, vände
sig brudgummen mot bruden.
— Om det bara är detta, som du är ledsen för, sa han,
så kan det väl bli hjälpt. Nog är jag karl till att ställa om,
att mamsell Maja Lisa får se dig som brud.
Hon såg stort på honom och förstod, att han menade
allvar.
— Jag ska aldrig glömma, att du har så mycke hjärta
för mig, att du vill hjälpa mig med detta, sa hon. Och med
detsamma sken hon upp och blev som en annan människa.
Prästdottern satt framför spisen i kökskammarn på
Lövdala och grät.
Tårarna rann stritt på henne. Hon kunde rakt inte hålla
dem tillbaka. Hon försökte det nog, för det var så lett, att
tjänstfolket skulle tro, att hon satt och grät bara därför,
att hon måste sitta ensam hemma, när söta far och mor var
borta och roade sig.
Men det var inte detta, som gjorde henne ledsen, nej, det
var det inte, utan det, som orsakade hennes ängslan, det var,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
