Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bruddansen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förstudörrn gick upp, och att folk myllrade in i förstugan. Men
hon blev sittande på samma ställe i alla fall.
Inte så, att hon var rädd. Men ack, så försmädligt det
vore att gå ut för att ta emot dem och alls inte finna någon!
Nu var de i saln, och nu slog de upp dörrn till
kökskammarn.
Spelmännerna kom först. Därpå klockar Moreus med Ulla
under armen. Sedan brud och brudgum, lysta av två
brudsvenner med trearmade ljusstakar, och efter dem en hel
skara ungdom, både jäntor och drängar.
När alla var inkomna, slutade Jan Öster och hans kamrat
upp att spela, och klockar Moreus steg fram till prästdottern
och höll ett litet tal. Det var nu så, att Britta i Lobyn
prompt hade velat, att prästdottra skulle få se hur vacker
hon var som brud, och hon och hennes man hade ämnat
fara hit ensamma, men då hade han och de andra tyckt,
att inte var det mycken glädje för henne att få se bruden,
om hon inte också fick se brudföljet, och därför hade de
nu kommit hit så många, som inte hade varit för sömniga
efter bröllopsmiddagen.
Prästdottern var alltid dåligt klädd, sedan hon hade fått
styvmor. Men det glömde både hon och de andra att tänka
på, därför att glädjen över att de hade kommit lyste upp
henne.
Det var sant, som man sa om dessa prästdöttrarna från
Lövdala, att de var i stånd till att kollra bort alla människor.
Man kunde verkligen inte begripa hur hon bar sig åt, men
när hon nu tog bruden i famn och sedan skakade hand med
brudgummen och alla de andra, så tyckte de, att nu först
den rätta bröllopsglädjen kom över dem.
Se, prästdottern kunde alldeles kasta bort sorgerna och
bli så glad, att andra människor också tänkte: ”Det är
ingenting, som är så gott som att leva. Det är ingen sanning, att
det är lett och bekymmersamt. Det är bara roligt.”
Det behövdes inte mer, än att prästdottern såg på bruden
och berömde kronan och hela brudklädseln, så fick de sina
ögon öppnade. De hade inte sett förut hur vacker hon var
i sin skrud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
