Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bruddansen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När hon vände sig till brudgummen och tackade honom
för att han hade kommit hit med Britta och lyckönskade
honom till hustrun, så gick det liksom upp ett ljus för
honom. Han förstod, att han inte bara hade gift sig till den
största gården i Lobyn, utan också till den bästa
bonddottern.
Vad hon sa till Britta, kunde ingen höra, men man kunde
se på Britta efteråt, att det var just det, som hon behövde
för att bli glad för hela den dagen.
De hade förning med sig, som de dukade upp, för de ville,
att hon skulle smaka bröllopsmaten. Ja, det syntes ju hur
rart hon tyckte att allt var. Men hon skulle inte äta, förrän
de var resta. Hon visste ju, att de inte kunde dröja länge
borta. Det var underligt, att de alls hade kommit ifrån.
Ulla talade om, att de hade passat på och smugit sig i väg
strax efter middagen. De gamla hade suttit lite duvna och
längtat efter middagsluren. De hade ingenting vetat om,
förrän ungdomen redan var borta. Men de skulle fara
tillbaka, så snart som bruden hade fått dansa ett varv med
Maja Lisa.
De gick ut i saln, och folk ställde upp sig utmed väggarna
för att se på dansen. Spelman Jan Öster stämde upp en
polska, och bruden och prästdottern virvlade åstad.
Men mitt i första varvet blev prästdottern blek av ängslan.
Hon hade varit så glad, så att hon rentav hade glömt bort
detta med danspengarna. På bröllopsdagen skulle alla
människor, både stora och små, dansa med bruden, och var och
en, som dansade med henne, fick lov att ge henne
danspengar. Men hon, fattig tös, ägde inte så mycket som ett
runstycke.
Bruden hade inte förglömt sig, hon. Borta på bordet i
salshörnet hade hon ställt upp luktvattensflaskan och
brudskrinet med pastiljer och russin, brudkryddorna, som hon
skulle bjuda på efter dansen.
Prästdottern tyckte, att det var det svåraste hon hade råkat
ut för. Det gick inte an att bryta mot den gamla seden.
Folk skulle ro, att det drog olycka med sig.
Britta måtte ha gissat sig till hennes ängslan, för hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
