Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bruddansen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
viskade mittunder dansen, att mamsell Maja Lisa bara
skulle låtsa, att hon la något i hand på henne. Hon kunde
ju inte ha några danspengar till reds, när de kom över
henne så här oväntat.
Prästdottern ägde ett par guldörhängen och en guldbrosch,
som hon hade ärvt efter sin mor. Hon hade gärna gett Britta
ettdera, men hon visste inte om hon tordes. Hur skulle det
gå, ifall styvmodern fick höra talas om det?
Det var inte brukligt att dansa mer än ett enda varv med
bruden, men prästdottern dansade både två och tre, medan
hon funderade. Fast det var orätt att säga, att hon funderade.
Hon var i sådan ängslan, att tankarna bara yrde runt.
Hon dansade så långsamt hon kunde, och nu tänkte hon
på en silversked, som hon hade fått i faddergåva. Men hon
var inte säker, att inte Raklitza skulle gå till bröllopsgården
nästa dag och fordra igen den, om hon gav bort något så
dyrbart.
”Det blir inte annat, än att jag får säga Britta, att hon
ska få sina danspengar en annan gång”, tänkte hon.
Med detsamma ryckte hon till och dansade därpå varvet
ut med god fart. Det var någon, som hade passat på och
stuckit en slant mellan hennes fingrar, då hon hade dansat
förbi.
När hon slutade dansen, hade hon en hel blank
speciedaler att lägga i hand på Britta.
Bruden blev så häpen, att hon rentav glömde bort att
bjuda på brudkryddor, och prästdottern måste fråga om
hon inte skulle få några.
Medan hon slog på sig luktvatten, såg hon sig om för att
finna ut vem det var, som hade stuckit till henne
speciedalern.
Hon visste, att hon hade fått den, just som hon svängde
förbi spisen. Det var väl den där långa, mörka karlen, som
stod mellan spisen och skåpet, som hade hjälpt henne.
Nu lutade hon sig fram och tog pastiljer ur skrinet. På
samma gång viskade hon över till bruden. Hon tyckte, att
hon borde känna varenda människa i socknen, men hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
