Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rävgropen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pålen. Det var bara stumparna av ankgrimman, som hängde
kvar där.
Han blev så förargad, att han ville gå sin väg. Han gitte
knappt se efter om räven hade kommit ner i gropen eller
om den hade gått fri.
Men det var väl troligt, att den hade blivit fast ändå.
Han försökte lysa framför sig med lyktan. Det var hål
i taket på flera ställen. Om han kunde begripa hur denna
räven hade burit sig åt för att dra ner så mycket halm!
Det var omöjligt, hur han än vände lyktan, att se ner
till bottnen av gropen. Han började lysa på snön efter spår.
Om det vore två rävar i gropen, skulle han bättre förstå,
att taket var så söndertrasat. Och då vore det inte så
försmädligt, att ankan hade gått åt.
Han fann spår på snön, höll lyktan tätt intill och böjde
sig mer och mer. Till sist tog han ljuset ur lyktan, la sig
på knä och lyste på marken.
När han steg upp, kände han, att benena skälvde under
honom. Han var glad, att ingen såg honom.
Han kunde inte fort nog komma i väg till stallet och
hämta sig ett rep. Då han kom tillbaka med det, band han
fast lyktan och sänkte den ner i gropen. Nu kunde han
se ända till bottnen, och plötsligt for ett brett grin över
ansiktet. Ögona blev smala och tindrande, och tänderna lyste
fram. Han gjorde sig ingen brådska, utan stod där länge
lutad över gropen, och stornjöt.
En stund efteråt kom Långe-Bengt upp till stora
byggningen. Han gick inte köksvägen, utan med tunga steg klev
han uppför förstubron och trevade efter låsena och reglarna
på förstudörrn för att komma in. Klockan var knappast
fem, och ingen var uppe mer än den gamla hushållerskan.
Hon hörde famlandet på dörrn och kom helt förskrämd
och öppnade.
— Men i all världen, Långe-Bengt, är det du? Hur är det
fatt med dig, som ska in stora vägen?
Långe-Bengt sköt undan henne utan att bevärdiga henne
med ett ord. Han gick rakt på sängkammarn, där prästen
och prästfrun låg i sin bästa sömn, och slog upp dörrn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
