Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rävgropen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Vad är det? Vad står på? Prästen reste sig upp i
bädden.
— Det är Långe-Bengt, pastorn. Skulle tala om, att anka
har kommit bort från gröpa i natt.
— Det var illa, det, Bengt, men inte behöver du väl
komma mitt i natten och...
— Bå anka och räven är nere i gröpa.
— Du är en stolle, Bengt. Du vet ju, att jag kom hem
nyss från bröllopet. Jag har nätt och jämnt somnat.
Men Långe-Bengt högg in, när han hade gjort ett passande
uppehåll.
— Det var en varg, som gick på spår efter räven. Den
har kommit i gröpa, den mä.
Det kom raskt från prästen:
— Säg till dem i köket, att de kommer in och tänder på
ljus, så att jag kan gå opp!
Men Långe-Bengt stod där, som skulle han vara döv.
— Det var en varg till, som följde efter den första vargen,
och den är i gröpa, den med.
Inte ett ord mer, utan rätt på dörrn och ut.
När det väl hade blivit dager, samlades allt folk på
gården runtomkring rävgropen. Det var prästen och
prästfrun och prästdottern, det var hushållerskan, de fem pigorna,
rotegumman och lilljänta. Det var Långe-Bengt och hans
mor, Gammal-Bengta, och hans hustru, Munter-Maja, det var
de två Vetterpojkarna och Spelar-Jöns och gamle Backman,
soldaten, som gick på arbete i prästgården.
Allihop var de tysta, allihop lutade sig fram, såg ner
i gropen ett par ögonblick och drog sig därpå tillbaka.
Lilljänta stod lite undanträngd och hade inte kunnat
komma fram till gropkanten. Prästen fick se henne och
vinkade åt henne. Hon skulle fram och titta, hon med.
Förut hade hon allt gärna velat tränga sig fram. Men nu
kunde hon inte ta ett steg. Det gick rysningar genom henne.
Hon tordes inte se på vargarna.
Hon hade aldrig sett vargar förut, men hon hade hört dem
tjuta i skogen omkring Koltorp, och hon visste, att vargar
var de värsta odjur, som fanns. De var värre än basilisker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
