Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Finnprästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
låta bli att fundera på mig. Det finns inte en herreman
i socken, och om jag hade gått och jämrat mig över min
ensamhet, så skulle de ha förstått mig. Och om jag hade
stängt mig inne i prästgården med mina böcker som
sällskap, så skulle de ha förstått det med. Men en präst, som
jämt var ute och som var nöjd att umgås med bara
finnbönder! En, som ville ha reda på hur de skötte myrslåtter
och hur de brände fall, och som gick med dem på jakt, en
sån präst kunde de inte bli kloka på.
Han satt nu åter grensle på stoln och svängde den runt
ett varv, så att han kom öga mot öga med Maja Lisa. Men
han fortsatte att tala med moster.
När han hade gått i Finnerud något år, hade han en
söndag tagit sig till att predika på finska. De hade gråtit i
kyrkan, varenda människa, så tagna hade de blivit. Och
hade visst inte kommit sig för, en enda av dem, att fundera
över honom, förrän gudstjänsten var slut. Men bara de hade
kommit ur kyrkan, hade de börjat på det gamla sättet. Vad
kunde prästen ha för mening med att tala på finska? De
hade gått till Petrus, som var dräng i prästgården, och hört
sig för. Hade han förstått om prästen önskade sig en ny
prästgård? Pekka hade aldrig märkt annat, än att prästen
var nöjd med att bo i en vanlig finnstuga med bara ett rum
och eldstad utan skorsten, så att man måste öppna en lucka
i taket för att släppa ut röken. Och de fick gå sin väg utan
att begripa mer än förut. Man kunde ju bli trött på sådana,
kunde man inte?
— Pastorn ska veta, att vi här hemma har inte alltid
varit så bra mot de där främmande.
Inte kunna begripa en så enkel sak, som att man vill dem
väl! De skulle ha varit riktigt belåtna, om han hade satt
på sig en bedrövad min, som om han hade sörjt över att
förnöta den sköna ungdomstiden bland fattiga finnbönder.
Det gjorde dem oroliga, att han såg nöjd och glad ut.
Ett år hade han talat vid några finnbarn, att de skulle
komma till honom och läsa svenska för att inte vara så
hjälplösa som föräldrarna vid ting och marknader nere i
svenskbygden. Men när finngummor och finngubbar hörde,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
