Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Smeden från Henriksberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pigor framför den stora stockvedsbrasan och skötte sin
spånad. Maja Lisa slog sig ner bredvid moster och räckte
henne kardorna. Strax efteråt kom husbonden och drängarna
med sina slöjdarbeten och ökade ut ringen omkring brasan.
Allra sist trädde pastor Liljecrona in i rummet och smeden
med honom. De skulle följas åt till Henriksberg i afton,
men hästen måste vila först. Den vackra prästen letade ut
en plats åt sig så nära Maja Lisa som möjligt, men smeden
satte sig i mörkaste skuggan, så långt bort han kunde komma.
Och det hade varit ett enda glammande och pratande och
historieberättande, ända tills moster hade vänt sig till smeden
och frågat om han inte ville spela ett par låtar för dem.
Hon hade då hört sägas, att han skulle kunna.
Han hade inte krusat emot så värst länge. Gästgivarn hade
lånat honom sin skrälliga fiol, och nu stod han och spelade
polskor och gamla danslekar varken bättre eller sämre än
en vanlig bondspelman.
Maja Lisa kunde inte hjälpa, att hon kände sig lite
besviken. Det kom sig därav, att hon var bunden av en dröm
och inte kunde skilja inbillning från verklighet. Hon tänkte
hela kvälln på honom, som hade spelat dödsdansen för sin
käresta, och hon såg honom för sig under smedens gestalt.
Hon hade visst väntat, att också han skulle ha så stor och
farlig makt i sin stråke, att han kunde spela människor från
livet.
Men i alla fall kunde hon inte rycka sig lös ur drömmen,
utan gång på gång kom hon på sig med att hon såg bort
till smeden och undrade om han aldrig tänkte på någon
annan än henne, som han hade förlorat.
Smeden hade kastat av sig den styva, åtsittande
forbondepälsen för att bättre kunna röra armarna, och nu, vid en
av dessa korta blickarna, som hon smög sig till att sända
honom, märkte hon, att på klockkedjan, som hängde ut ur
fickan, var fästad en stor, blank silverslant.
Maja Lisa ryckte till litet. Var det den speciedalern, som
hon hade skickat honom? Smeder brukade alltid vara så
fattiga. Hur kunde det komma sig, att denne ägde en
klocka? Hade kanske förvaltarn skänkt den till honom? Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
