Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I vardagslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att en ungdom lider men av att arbeta. Men det, som är
skadligt, det är att smyga och smussla och inte gå raka
vägar.
Därmed gick hon, och fru Beata hade inte kunnat säga
ett tydligt ord till sitt försvar, förrän dörrn var stängd efter
henne. Men trappan, som prästfrun nu skulle gå, var hal och
brant, så att det gick långsamt att komma utför den. Under
tiden lyckades fru Beata få makt med sig själv, och just
som prästfrun stod på nedersta trappsteget, slog den gamla
upp sin dörr.
— Styvmor! ropade hon ner till henne så högt, att det
hördes över hela gården. Något svar väntade hon inte på,
utan hon gick strax tillbaka in till sig och satte för regeln,
så att hon skulle slippa att bli överraskad vidare.
Det stod inte till att märka, att prästfrun frågade det
minsta efter det, som fru Beata hade ropat. Hon var i
utmärkt gott lynne alltjämt, och när hon nu gick uppför
backen till stora byggningen, sa hon helt lugnt, att lilljänta
skulle gå in i saln och sätta sig att sy. Hon skulle komma
efter strax, bara hon hade fått säga ett par ord till mamsell
Maja Lisa.
Lilljänta knep ihop läpparna och svarade ingenting, men
hon hade ungefär samma uppsyn som annandag jul, när hon
slogs med blåsvädret.
När de kom in i förstun, gick hon inte in i saln, som hon
var befalld, utan hon styrde av mot köksdörrn.
Prästfrun frågade strax vart hon skulle ta vägen. Hade
hon inte hört, att hon skulle gå in och sy?
Lilljänta svarade med låg röst, att hon tyckte, att det var
onödigt.
— Varför är det onödigt? Tror du, att du redan är så
styv, att du inte har något mer att lära?
Nej, det var inte så lilljänta menade. Men hon behövde
inte lära sig mer, än hon redan kunde, därför att nu skulle
hon hem till Koltorp igen.
Hon gick fram till prästfrun och räckte henne handen.
Hon kunde så gärna säga tack och adjö med detsamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
