Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I vardagslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Men kära då! sa prästfrun. Jag förstår ingenting, jag.
Varför ska du gå din väg?
Lilljänta gick ett par steg baklänges, liksom för att vara
utom räckhåll, när hon gav sin förklaring.
— Mor har varit barnpiga på Lövdala, och mor tycker
om prästdottra. Och när mor var här i julas, så sa hon till
mig, att om mamsell Maja Lisa skulle få fler ledsamheter
för min skull, fick jag inte stanna här, utan då skulle jag
gå hem.
När lilljänta hade sagt detta, drog hon sig tillbaka utmed
väggen, tills hon kom till hörnet bredvid köksdörrn. Där
stod hon och väntade det, som komma skulle.
De röda fläckarna brann på Raklitzas kinder, och hon
gick fram mot lilljänta med höjd hand. Lilljänta kröp ihop,
och ögona blänkte kallt. Hon visste, att hon skulle få stryk,
men hon var så fylld av hat, att hon inte kände sig rädd,
utan snarare var glad, att det hade kommit till öppen strid.
Men nu hände det, som lilljänta inte ett ögonblick hade
kunnat drömma om. Prästfrun gav henne inte en gång en
örfil, utan i sista ögonblicket betvang hon sig och försökte
småle.
— Kära barn, du ser ut som en katt, som tänker flyga
på en hund. Men var lugn, du! Jag ska inte slå dig för att
du är trogen mot den du tjänar. Det är sådant, som jag
tycker om, och därför lovar jag dig, att Maja Lisa inte ska
få höra ett ord om det, som jag har kommit underfund med
i dag. Och nu går vi in i saln bägge två och tänker aldrig
mer på den här saken.
Lilljänta kände sig yr. Det låg något under detta, som
hon inte förstod. Men hon var ju så glad att få stanna i
prästgården, att hon inte bråkade sin hjärna för att tyda gåtan.
När de nu åter satt vid sybordet, blev det emellertid ingen
sömnad av, utan prästfrun öppnade en låda, som låg gömd
under alla de andra, och drog fram först en abc-bok och
sedan papper och gåsfjäder och en flaska med bläck.
Lilljänta trodde, att hon ämnade pröva henne i läsning
och skrivning, men det var inte meningen. Utan prästfrun
talade om, att när hon var barn, hade hon jämt haft så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
