Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I vardagslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycket göra med att hjälpa sin mor med småsyskona, att hon
aldrig hade fått lära sig att läsa och skriva. Men nu sedan
hon hade blivit prästfru, tyckte hon, att det var lett att inte
kunna. Hon ville nu, att lilljänta skulle bli skolmästare åt
henne. Hon hade haft detta i tankarna, då hon lät henne
komma till Lövdala i julas, men hon hade inte haft tid
förrän nu.
Lilljänta blev rätt belåten. Hon sa genast, att hon ville
hjälpa frua, så gott hon kunde.
Då var den saken avgjord, men prästfrun bad, att lilljänta
inte skulle tala om för någon, att hon höll på att lära henne
läsa. Hon var rädd för att folk skulle skratta åt henne. De
skulle låtsa, som om prästfrun lärde henne att sy och att
hon gick in hit i saln en stund var förmiddag fördenskull.
Ja, det kunde det ju inte vara något ont i.
Prästfrun sa, att hon var riktigt glad åt detta. Lilljänta
måtte väl begripa hur svårt det var för en prästfru att inte
kunna skriva. Det var ett brev, som hon gärna skulle vilja
skicka av i denna dag, om hon bara kunde få det gjort.
Hon hade allt undrat så mycke... Kanske lilljänta var så
pass styv, att hon kunde sätta ner ordena på papperet, om
hon dikterade?
Det var lilljänta genast med om. Hon slog upp skivan
på ett slagbord, bredde ut papperet, drog korken ur
bläckflaskan och satte sig att skriva efter prästfruns föresägning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
