Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vårkväll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men på sista tiden hade söta far visst märkt, att hans
sockenbor började dra sig undan för honom. De kom inte
som förr till honom för att fråga om råd för likt och olikt.
Det berodde nog därpå, att folk trodde, att det numera var
söta mor, som dikterade rådslagena. Men detta förstod inte
söta far, utan kände sig tillbakasatt.
Och på samma sätt som med församlingsborna började
det gå med husfolket. Boningshuset på Lövdala hade ju
brunnit, det som kyrkan, i söta fars tid, och han hade haft
stora bekymmer och kostnader för nybyggnaden. Allt
gårdsfolket, som mestadels hade tjänat på Lövdala långt före söta
fars tid, hade varit glada åt det, som han hade åstadkommit
både som byggare och odlare, så att söta far alltid hade
mötts av vänliga ansikten. Men nu på sista tiden hade också
detta blivit annorlunda. Söta far såg trumpna miner både
i drängstugan och i köket, och han ville alls inte skylla
detta på den, som hade rätta skulden, utan gick i ständig
undran varför hans gamla, goda tjänare visade sig
otacksamma och ovänliga.
Allt detta var söta mor till mycken hjälp, då hon ville
övertala söta far att söka Sjöskoga. Men hon hade säkert
ändå inte lyckats, om inte den förargliga händelsen med
Vetter hade kommit emellan.
Prästdottern var så trött och slö, att hon hade svårt att
hålla reda på tiden, men hon tyckte, att det måtte ha varit
i mitten av mars, som söta mor blev så rädd, därför att
Vetter kom hem från fängelset.
Vetter bodde i en liten koja, som låg ett stycke norr om
Lövdala, och egentligen borde de alla ha blivit uppskrämda,
då det beryktades, att han var hemkommen, för Vetter var
en riktig stortjuv. Men Vetter hade nu varit granne till
Lövdala i många år, och man tänkte inte mycket på vilketdera
han var hemma eller borta, i synnerhet som man visste,
att han var så klok, att han aldrig stal hos de närmaste
grannarna.
Var gång som Vetter kom lös från fängelset, lovade han
sig själv, att han skulle stanna hemma, men han var aldrig
i stånd att hålla sitt löfte. Vetter tyckte om sitt yrke, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
