Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vårkväll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han var lika stolt över att vara en skicklig tjuv som söta
mor över sin matlagning. Men följden blev också, att Vetter
fick sitta på fästning största delen av sitt liv. När söta far
och mor gifte sig, hade han varit inom lås och bom, och
söta mor hade då inte en aning om att hon skulle få en
stortjuv till granne.
Nu blev söta mor så rädd, att hon höll på att förlora
förståndet. Det var söta mors fasta tro, att alla människor
stal, söta far knappast undantagen, och hon levde alltid
i fruktan att bli av med sina tillhörigheter. Under de många
år, som söta mor hade varit hushållerska i fina hus, hade
hon fått inte så litet silver i present, och detta hade hon
förvarat i ett skrin, som hon var natt ställde under sin säng.
Detta silvret var det käraste, som söta mor ägde, men nu,
då det fanns en stortjuv i närheten, var hon viss om att hon
skulle förlora det.
Söta mor hade allaredan sina skåp och lådor så väl
stängda, att det inte kunde göras bättre. Men sedan Vetter
hade kommit hem, hade hon knappast tid med annat än att
känna på låsena och räkna nycklarna på nyckelknippan.
Om kvällen hämtade hon en stor yxa ur vedskjulet och
ställde bredvid sängen, och hon gav sig ingen ro, förrän söta
far hängde en laddad bössa över huvudgärden.
Söta far försökte övertyga henne, att det verkligen var
sant, att Vetter aldrig stal hos grannarna, men det var
omöjligt att göra slut på söta mors rädsla.
Då Vetter hade varit hemma ett par dar, kom han på
besök till Lövdala, som han alltid brukade. Söta mor stod
i köket och såg honom gå förbi fönstret och frågade genast
vem det var.
— Det är ju Vetter, sa hushållerskan och såg inte en
smul förvånad ut. Han måste väl hit och anmäla för prästen,
att han är hemkommen.
Detta hade söta mor inte väntat, för mannen, som hade
gått in till söta far, hade sett ut som en snäll och beskedlig
bondgubbe. Benena ville inte bära henne. Hon alldeles sjönk
ihop.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
