Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Anklagelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men allt, vad denna karlen gjorde, kom plötsligt och
överraskande, just när man minst väntade det, så att man hann
aldrig att sätta sig till motvärn.
*
Det blev i alla fall lilljänta och ingen annan, som gjorde
slag i saken. De främmande tog avsked och reste sin väg,
strax efter att mamsell Maja Lisa hade följt med mormor
ner på brygghuskammarn. Det måtte inte ha varit riktigt
bra med prästen, för han blev sittande i sin stol och gick
inte med dem ut på trappan och tog farväl. Så snart som de
var borta, kom prästfrun in till honom och sa, att hon hade
satt fram lite aftonvard i saln. Hon tyckte, att han behövde
något att stärka sig med efter allt, vad han hade gått igenom.
Men han bad bara, att han skulle få vara i fred. Det var
lördags kväll, och han fick lov att skriva färdig sin predikan.
Han tog också fram sina papper ur skrivbordslådan och
raspade ner ett par rader. Men mer blev det inte heller, utan
han kastade pennan ifrån sig.
Han sköt stoln tillbaka och gick fram och åter på
golvet en lång stund. Därpå la han sig på hörnsoffan. Det
blev alldeles tyst nu, och lilljänta började undra om han
hade somnat. Det fanns en springa på skåpdörrn, och hon
kunde se, att han hade sträckt ut sig på soffan, men det
var inte möjligt att få reda på om han hade slutit till ögona.
Om bara lilljänta hade kunnat bli säker på att han sov,
skulle hon ha försökt att smyga sin väg. Det kan inte
beskrivas vad hon var trött på att stå instängd i det trånga
skåpet. Och så nödvändigt, som det var, att hon blev fri,
så att hon fick tala vid prästdottra och fru Beata! Hon hade
allt reda på någe, hon, som de skulle bli glada att få höra.
Nu hade prästen legat stilla så länge, så att det var inte
möjligt annat, än att han sov. Hon tyckte, att hon åtminstone
kunde våga att göra ett litet skjutande på skåpdörrn för att
få veta hur det stod till. Dörrn gick upp alldeles tyst, men
prästen sov inte, utan låg och stirrade i motsatta väggen.
Just som lilljänta skulle dra till dörrn igen, såg han upp
och fick ögona på henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:21:59 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/liljecrona/0173.html
