Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anklagelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han reste sig och gick bort emot skåpet. Det var intet
annat att göra för lilljänta än att skjuta upp dörrn och
stiga ut.
— Vad ska detta betyda? sa prästen. Vad har du i mitt
skåp att göra?
Han såg så sträng ut, att lilljänta blev ängslig. Prästen
och hon hade alltid varit goda vänner. Hon tyckte bäst om
honom av alla på gården, näst prästdottra förstås. Hon ville
inte, att han skulle tro något ont om henne, så hon skyndade
sig att tala om, att prästfrua hade lämnat henne kvar i
skåpet, när han och de främmande hade varit inne i
förmaket. De hade bara gått in för att hämta ut
söndagskläderna.
Prästen blev stående och tänkte efter.
— Du kan gärna säga sanningen, sa han därpå, för det
kan ändå inte bli värre, än det är. Det var väl Maja Lisa
och inte frua, som stängde in dig?
Lilljänta blev så harmsen, så hon kunde knappt få fram
ordena.
— Prästdottra! sa hon. Skulle hon stänga in mig i ett
skåp för att stå och lyss? Det håller hon sig allt för god till.
Prästen suckade.
— Det är nog inte mycke, som hon håller sig för god
till, sa han. Du ska inte tro, att jag blir mer ond på dig,
om du erkänner, att det var Maja Lisa, som ställde in dig
här. Jag blir inte ond på dig för varken det ena eller det
andra, bara du säger sanningen.
Lilljänta visste med sig, att hon inte hade sagt ett osant
ord, alltsen hon kom till Lövdala, och det sa hon också.
Detta brydde sig prästen inte om att höra på.
— Jag förstår ju, att Maja Lisa hade skäl att vara rädd,
sa han. Jag kan begripa, att hon bad dig gå in och höra
efter vad vi talade om här inne. Men frua hade ju ingenting
med saken att göra.
Lilljänta stod tyst utan att säga något. Hon visste inte
vad hon skulle få tala om. Hon var strängt förbjuden av
prästdottra att bära fram något skvaller till prästen om
prästfrua. Och mor hade sagt detsamma. Det var inte här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
