Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anklagelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som i Svanskog. Där hade hon varit fri att berätta vad som
helst.
När hon teg, tycktes prästen ta för avgjort, att det var,
som han trodde, och befallde, att hon skulle gå sin väg.
Hon gick mot dörrn, men då ropade han henne tillbaka.
Han hade kommit att tänka på något annat, som han ville
fråga henne om.
— Hör, det var sant! sa han. Eftersom du brukar gå
sådana här ärenden åt Maja Lisa, så är det kanske du, som
har hjälpt henne att skriva detta brevet? För det är skrivet
med en barnstil, och du kan ju både läsa och skriva, du.
— Jag har aldrig skrivit någe brev åt mamsell Maja Lisa,
sa lilljänta. Men jag har skrivit ett åt frua.
— Jaså, du har bara skrivit åt frua, sa prästen, men
aldrig åt Maja Lisa? Det hördes på tonen, att han inte nu
heller trodde, att hon talade sanning. Kanske du kommer
ihåg vad det brevet handlade om, som du skrev åt frua?
Lilljänta sa, att hon kunde läsa upp det ord för ord, om
pastorn ville, och han bad, att hon skulle försöka.
— Verkeligen är jag intet rätt brydd att skriva, började
hon att ramsa upp, men jag ber, att välaktade jungfrun själv
måtte eftertänka. Pastor Liljecrona har nu råkat en, som
skulle göra hans lycka, om ni intet stod i vägen. Om
jungfrun godvilligt ginge undan, skulle tacksamheten aldrig
upphöra och framtiden bliva väl tryggad. Jungfrun må besinna,
att i den nya socknen torde man begära en prästfru av
oklanderlig vandel...
Prästen slog ut med handen.
— Det är tillräckligt! sa han. Han såg länge och prövande
på henne. Och det är detta, som du har skrivit åt frua?
Lilljänta svarade ja helt raskt. Prästfrua hade förbjudit
henne att tala om, att hon lärde henne läsa och skriva, men
detta brevet hade hon aldrig sagt någe om.
Prästen bara ryckte på axlarna.
— Nu ser du hur du ljuger, sa han i trött ton. Du har
ju stått där borta i skåpet hela tiden. Då hörde du väl, att
Maja Lisa tog på sig, att det var hon, som hade skrivit det.
Hon kände hur röd hon blev. Detta tyckte hon inte att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
