- Project Runeberg -  Liljecronas hem /
178

(1911) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vilarstenen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

VILARSTENEN.



Ett par dar efter den stora uppgörelsen var Maja Lisa
vid vanlig tid ute och gick på landsvägen i sällskap
med lilljänta.

Men denna kvälln kom hon inte gående modlös och
maktlös med släpande steg, utan nu var det två, som ropade åt
ekot, två, som grävde efter kattguld i sandgropen, två, som
dämde i bäcken, två, som plockade vitsippor i hagen.

Till att retas med kattugglan hade hon ändå ingen lust,
utan vid den stora björken lämnade hon lilljänta och gick
sedan ensam uppför hela Vilarstensbacken. Fågeln måtte ha
varit mer sällskaplig än vanligt i dag, för lilljänta kom
inte och slöt sig till henne vid spökmuren och inte sedan
heller.

När Maja Lisa var så långt kommen, att hon kunde se
Vilarstenen, stannade hon plötsligt. Det satt en karl där
framme, inte på det smala, uthuggna sätet, utan uppkrupen
på själva blocket. Han satt krokig och stödde hakan mot
händerna. Men blickarna hade han inte fästade på marken,
utan de var uppe i trädtopparna. Han höll på att vissla åt
en trast, som satt i en stor gran på andra sidan vägen,
härmade den och retade den till tävlan, så att den höll på
att spränga strupen.

De var så inne i leken, både trasten och han, att de alls
inte hörde, att hon kom gående. Hon stod tyst en stund och
hörde på, och under tiden betraktade hon honom rätt
förvånad. De gånger hon hade mött honom förut måtte han
ha varit svårt nedtyngd av sorg. Aldrig förrän i kväll hade
hon tänkt på att han inte kunde vara mer än tjugofem år.
Han såg ut som en riktig pojke. Hon blev så häpen över
detta, att hon inte kunde låta bli att skratta till ett tag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:21:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/liljecrona/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free