Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vilarstenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han vände på huvudet litet för att lyssna och flyttade på
samma gång blickarna till en annan trädtopp, som om han
hade trott, att ljudet kom därifrån.
Då brast Maja Lisa i skratt på nytt. Nu hörde han vad
det var. Han sprang ner från stenen och kom ivrigt emot
henne. Det var just henne, som han väntade på, sa han. Han
hade varit i Lobyn hos hennes vän Britta för att få veta hur
han skulle bära sig åt för att få råka mamsell Maja Lisa
ensam. Och Britta hade sagt honom, att hit till Vilarstenen
brukade hon komma varje kväll.
Hennes hjärta började klappa mycket fort, som om det
hade väntat en stor glädje. Ack, ack, att det skulle vara så
oförståndigt! Det borde väl veta vid det här laget, att han
inte kom med något angenämt budskap. Han ämnade väl
tala om sin bror. Ville säkert framföra svägerskans förslag
än en gång under mera lugna förhållanden.
Visst var det så, som hon tänkte. Han förde henne en
smula kruserligt fram till Vilarstenen och hjälpte henne upp
på blocket, där han hade suttit nyss förut, och blev själv
stående på vägen. Sedan började han att helt högtidligt
fråga henne om det verkligen förhöll sig så, att hon inte
hade något tycke för hans bror.
Det var här som i Svanskog! Hon visste inte varför hon
på en gång blev både harmsen och rörd och inte heller
varför harmen tog överhand, så att hon svarade rätt retligt,
att hon inte begrep varför han gjorde sig besvär att fråga.
Han trodde nog ändå inte, att hon kunde ha varit
tillsammans med hans bror ett par timmar utan att bli
förälskad i honom.
Det kunde alls inte märkas, att han blev stött över den
tvära tonen. Det var otroligt, att det var han, som nyss hade
suttit och visslat åt trasten. Nu var han så avmätt, som om
han hade haft en affär att göra upp och på förhand hade
tänkt över vart ord han skulle säga. Så där måtte han visst
se ut, när han sålde järn eller gjorde upp kontrakt med
kolkörare.
Han bad, att hon inte skulle anse honom påflugen, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
