Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vilarstenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inom henne som en flammande eld. Hon nästan undrade
om det inte sken och lyste av henne.
Hon vände sig om. Allt var på en gång så förändrat.
Kärleken brann inom henne. Sedan detta stora undret hade skett,
var hon inte mer densamma. Hon kunde inte vara vred på
den, som hade orsakat, att hon hade fått lära känna vad
kärlek var.
Han hade gått efter och var nära att hinna upp henne.
Då hon helt plötsligt vände sig om, kom hon att stå öga
mot öga med honom.
Verkeligen måtte inte sådan eld, som nu brann inom
henne, vara smittsam! Det flammade upp i hans ögon ett
återsken, eller var det kanske inte bara återsken? Det syntes
henne låga alltför starkt. Hon visste ännu så litet, men den
häftighet, varmed han nu slöt henne intill sig, tycktes henne
vara av samma art som den längtan, som drog henne mot
honom.
Hennes förvåning var så stor. Hon visste inte om hon
vågade tro sina sinnen. Men de ordena, som han nu i korta
utrop stötte fram, dessa ljuva frågorna om hon älskade
honom, denna flämtande bekännelsen, att han hade älskat
henne från första stund, men blygts över sin svaghet, denna
harmfulla ångern över att han hade sökt hyckla för sig själv
och gömt sig undan för sin kärlek, detta trotsiga talet om
att han inte frågade efter levande eller döda, endast hon
älskade honom, — kunde de annat än utgå ur ett hjärta,
som lågade för henne med samma glöd, som för hans skull
förtärde hennes eget?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
