Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vättarna på Lövdala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som blickade fram under det svartnade halmtaket, på den
sneda brygghusdörrn. Allt detta såg så bedrövligt ut i den
sköna vårnatten och suckade över sin ålderdom. Hon såg på
drängstugan, som hade undervåning av sten, och på boden,
som stod på stolpar. Hon såg på de många grindarna, som
nu var insatta i grindhålena, och på de långa räckorna av
staket. Allt var så gammalt, att det var snett och vint och
lutande. Takåsarna var insjunkna, väggarna var gråa, och
grön mossa stack fram mellan bjälklagena.
Det var första gången, som lilljänta hade tänkt på
att hela gården började bli för gammal och behövde bli
ombyggd och upphjälpt. Men sånt tänker en bara om våren,
när en ser hur träd och buskar och fält gör sig fina och
klär på sig en ny skrud.
Kanske att det fanns sånt som vinter och vår också för
gårdar, fastän det var längre mellantider för dem än för
träd och buskar? Vår var det på en gård, när det kom ungt
folk dit, som satte upp nytt och rev bort det, som var för
gammalt. Och vinter var det, när de unga hade hunnit att
åldras och det, som de hade byggt upp, stod färdigt att
ramla och längtade efter friska krafter, som återigen skulle
bygga om och hjälpa upp.
Det var konstigt, tyckte lilljänta, att hon hade kommit i
såna funderingar. Men det var också en konstig natt, den
var så varm och kvav och hemlighetsfull. Hon blev ängslig
och ville skynda sig in, men då kom hon igen att tänka på
hunden.
När hon nu såg sig omkring åt alla håll för att spana ut
vart han hade tagit vägen, tyckte hon, att det rörde sig något
på gräsplanen nere under rönnarna.
Lilljänta hade bott borta i mörka skogen, och hon hade
fått gå ärenden åt mor både bittida och sent, men hon hade
aldrig sett någe besynnerligt och hade heller aldrig trott,
att hon skulle få se någe. Mor hade alltid sagt, att hon inte
behövde vara rädd. Hon var inte så lagd, att hon kunde
komma i möte varken med skrymt eller troll.
Men nu såg hon i alla fall någe sånt där märkvärdigt.
Det stod inte till att ta fel på det. Hon blev lite häpen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
