Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- En julafton i fjärran västern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En julafton i fjärran västern.
Så långt blicken kunde nå, syntes intet annat
än djup snö rundt omkring. Som ett fint hvitt
täcke bredde den sig öfver marken, och man kunde
ej se annat än snö. Under dess tyngd böjde sig
trädens och buskarnas grenar, och alltjämt föllo
snöflingorna ned, tyst, oafbrutet. Ej ett ljud hördes,
utom när en uppflygande fågel emellanåt sakta
slog snön ifrån vingarna. Det var tyst och
ödsligt, ingenstädes syntes en människoboning eller
någon lefvande varelse.
Dock, där syntes midt på det stora hvita
fältet någonting mörkt, som rörde sig. Det närmade
sig en stor gran, hvars längsta gren just i
detsamma bröts af genom snöns tyngd. Det var en
ryttare, hvars häst med stor möda banade sig väg
genom drifvorna. Nu hade han uppnått den lilla
kullen, där granen stod, och medan det stackars
djuret alldeles uttröttadt hängde hufvudet mot
marken, spanade dess ägare oroligt åt alla sidor.
Det var förgäfves — intet annat än snö syntes,
hvart han än såg; han hade tydligen kommit vilse
och kunde nu ej varseblifva något spår eller tecken,
som antydde den rätta kosan. Han tog upp klockan.
Hon var ännu ej tolf, och ändå var det så mörkt,
som om det snart skulle börja skymma.
Där hemma gick väl nu hans hustru och såg
äfven hon på klockan, och hans barn frågade säkert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:22:15 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lillabarn/1/0007.html
