- Project Runeberg -  Lilla Barnbiblioteket. Berättelser samlade af E. S. K. / 1 /
6

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En julafton i fjärran västern

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

otåligt: »Kommer ej pappa snart? Han lofvade
ju att komma.» Och modern lugnade dem: »Jo
visst, nu kommer han snart. Varen bara riktigt
snälla och sjungen öfver julsången, så blir pappa
glad.» Så gingo de nu och ställde allt i ordning
till kvällen, ty det var julafton, och han hade
lofvat att komma hem tidigt.

Tanken härpå eggade honom. Ännu en gång
rådfrågade han sin kompass, därpå strök han
vänligt den trötta hästens hals. »Se så, gamla trogna
Lena, var nu duktig; vi måste vidare, förstår du.»
Han såg mot himlen med en så innerligt bedjande
blick, som ville han se genom molnen rakt in i
Guds hjärta; därpå försökte han att komma fram
i en annan riktning genom de alltmera växande
snödrifvorna.

Det var ej första gången pastor Wollmer
färdades denna väg ensam. I tio år hade han nu
varit pastor i en tysk evangelisk församling i
Nordamerika, och som folket bodde mycket glest, var
han ofta ute på dagslånga resor för att uppsöka
sina församlingsbor, särdeles de gamla och sjuka.
Hans unga hustru var först mycket orolig, när
han gaf sig ut på sådana färder, men då det aldrig
hände honom någon olycka, hade hon lärt sig att
vara lugn. Dagen förut hade han fått bud från
en sjuk, som ifrigt längtade att få tala med honom,
och då han begaf sig åstad på den långa resan,
hade han lofvat att komma hem igen till
middagen på julaftonen. Nu var det redan middag,
och alltjämt irrade han omkring i den stora
snööknen utan att finna någon väg. Dessutom började
han känna en oemotståndlig trötthet; om denna finge
öfverhand eller hästen stupade, vore han förlorad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:22:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lillabarn/1/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free