- Project Runeberg -  Lilla Barnbiblioteket. Berättelser samlade af E. S. K. / 1 /
8

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En julafton i fjärran västern

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som såg på honom med sina sorgsna, förståndiga
ögon. Sedan arbetade han sig framåt, så fort han
kunde, åt det håll, där hundskallet fortfarande
hördes. Det dröjde ej länge, förrän han också
urskilde en rå, grof karlröst. Nu kom han ut
på en öppen plats och blef helt häpen vid
upptäckten af ett blockhus, omgifvet af stall och lador,
på endast några hundra fots afstånd.

Två män höllo på att skotta snön från dörren
och hålla vägen öppen till stallen. En af dem
varseblef främlingen och kom emot honom. Det
var en storväxt, groflemmad karl i skinnbyxor och
frisrock. De långa stöflarna, som räckte öfver
knäna, sågo ut som ett par snöplogar, och under
pälsmössan blickade ett par grå ögon misstroget
på den främmande. Men om också hans utseende
varit tio gånger mindre tilltalande, skulle pastor
Wollmer ändå med glädje hälsat honom som en
räddande ängel. Så snart han kom tillräckligt
nära, räckte han honom handen och sade:

»Gud vare tack, att jag ändtligen träffar på
en människa! I flere timmar har jag irrat omkring
i snön med min häst, som störtade ett litet stycke
härifrån. Kan jag få härberge hos er några timmar?»

Mannen betraktade honom från hufvud till
fot utan att taga hans hand. »Där är huset», sade
han och visade mot den öppna dörren. »Kom,
Will, vi få se efter hästen, det är det nödvändigaste.»

Utan att säga något mer gick han in i skogen,
följande de ännu tydliga spåren. Ett ögonblick
därefter trädde pastorn in i huset. Han drog djupt
efter andan, då han befann sig i förstugan, för
första gången på flera timmar skyddad för de
hvirflande snöflingorna. Han var räddad genom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:22:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lillabarn/1/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free