Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En julafton i fjärran västern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ännu kände melodien; icke en gång Frans, som
lämnat Tyskland tjugu år förut, hade glömt den.
Sedan höll pastorn ett tal, kort, men så varmt och
gripande, att tårarna runno ned för fru Björks
kinder, och äfven hennes man måste gång på
gång hosta för att dölja sin rörelse. Det var
ändå godt, att äfven den yngste nu blef ett
kristet barn.
En så glad och lycklig kväll hade man aldrig
förr haft i detta hem. Fru Björk dukade fram
af det bästa hon hade i kök och skafferi, och
medan de sutto tillsammans, sökte hvar och en
fram något julminne ur sitt flydda lif. Men lille
Paul satt i sin moders knä och såg ut, som anade
han, hvilken dyrbar julgåfva han fått denna dag.
Blott pastor Wollmer var tyst långa stunder; hans
hjärta var tungt, när han tänkte på de sina i
hemmet. Det oaktadt kunde han ej annat än
prisa Guds underbara ledning, att han fått gå vilse
för att föra andra vilsegångna till rätta vägen.
»Det här skall allt vara den sista julafton,
som vi glömt bort», sade Björk, då de skulle gå
till hvila. »Nästa år skola vi tänka därpå i tid
och kläda en gran, så att det blir en lust däråt.»
»Och bibeln skola vi väl inte lägga ner i
kistan igen, mor», frågade Greta.
»Nej, vi lägga den på skåpet och läsa i den
hvar kväll, som min salig mor brukade göra.»
Hon såg vid dessa ord på sin man. Han rökte
sin pipa och svarade hvarken ja eller nej. Men
pastorn räckte henne handen: »Gör det, kära
fru Björk, och var säker om, att med Guds ord skall
också Guds välsignelse komma in i hjärtan och
hem.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
