Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En julafton i fjärran västern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då pastor Wollmer tidigt följande morgon
lagade sig till affärd, stodo redan två hästar
sadlade utanför dörren. Björk ville nämligen själf
följa sin gäst på rätta vägen. Redan kvällen förut
hade yrvädret slutat, och på natten hade det
frusit starkt, så att hästarna utan att sjunka ner
i snön kunde trafva öfver de hvita fälten. Men
från landtmannens dörr ljöd i korus: »Lycklig
resa» och »välkommen åter!» Efter en ridt tvärs
igenom skogen kom man ut på landsvägen, och
pastorn tackade hjärtligt sin värd för sällskapet.
Denna gång visade Björk ej tillbaka den erbjudna
handen, utan skakade den hjärtligt.
»Krusa inte, herr pastor, jag vet nog hvem
af oss som bör tacka.» Därmed gaf han sin häst
sporrarna och vände om hem, innan pastorn hann
säga något mer.
Fru Wollmer hade i den djupaste ångest
väntat sin mans återkomst på julaftonen och timme
efter timme försökt att trösta de otåliga små.
Slutligen hade de gått till sängs utan att hafva
fått se julgranen tänd. Då nu morgonen förgick,
utan att den väntade hördes af, kunde hon ej
längre lägga band på sin ångest.
»Bedjen, barn, bedjen, att Gud ger er tillbaka
er far», utbrast hon.
I detsamma hördes hästtramp på gården. Alla
skyndade ut och omringade Wollmer, så att han
knappt kunde stiga af hästen.
Nu tändes julljusen bakom nedfällda gardiner,
och barnens glada jubel sammansmälte med
föräldrarnas djupa tack och lof.
»Ära vare Gud i höjden!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
