Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den döfstumme gossen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han kunde ju icke säga något. Han antydde nu med
sina åtbörder, hvad han menade. De båda gamla
förstodo det mycket väl, men det ville de ej låtsa
om. Och när de nu icke brydde sig om honom,
gick han först till den ena och sedan till den andra,
fattande dem vid handen, och såg på dem med
bedjande blickar.
Mannen och hustrun började känna sig djupt
förlägna och försökte lugna barnet, men det var
fåfängt. Skulle de stiga upp och bedja? Det hade
de aldrig gjort. Men gossen släppte dem ej. Till
slut reste hustrun sig och sedan hennes man,
eftersom de nu icke visste sig någon annan råd, och
hon läste med darrande röst:
»Kom, Herre Jesu, vår gäst själf var,
välsigna hvad du oss gifvit har.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
