Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och fransade rockärmar. »Och likaså ha många män
som haft den korrektaste uppfattning av universum
varit allt utom stora.»
»Du själv till exempel, Terrence», instämde Dick.
»Det beror på hur man definierar», sade i
drömmande ton en man som tydligen var hindu och
plockade sönder sitt bröd med förnämt smala och
tillspetsade fingrar. »Vad mena ni med att något är stort?»
»Skola vi säga skönt?» frågade mjukt en
ungman med tragiskt ansikte, en sentimental,
hopsjunken varelse med långt, kokett friserat hår.
Ernestine reste sig plötsligt med bägge händerna
stödda mot bordet, lutade sig fram och utbrast med
väl spelad häftighet:
»Nu äro de i farten! Nu ska vi få hela universum
omkalfatrat igen för tusende gången. Theodore», sade
hon till poeten, »ni startar alldeles för beskedligt. Rid
er far sönder och samman, rid er mor sönder och
samman, så vinner ni slutspurten med tre
hästlängder.»
En skrattsalva blev hennes belöning, och poeten
rodnade och drog sig in i sitt känsliga skal.
Ernestine vände sig till den svartskäggige:
»Nå, Aaron. Han är inte i god form. Starta ni.
Ni vet hur det skall låta. Börja så här: »Som
Bergson har uttryckt det så väl, på det mest raffinerade
filosofiska språk och med den bredaste intellektuella
vidsynthet ...»
Skrattet omkring bordet dränkte Ernestines
fortsättning och även den svartskäggiges leende svar.
»Våra filosofer stå sig slätt i kväll», sade Paula
till Graham.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
