Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Filosofer?» frågade han. »De kommo inte med
Wickenbergssällskapet. Vilka och vad äro de? Det
har jag ingen aning om.»
»De ...» Paula tvekade. »De bo här. De kalla sig
själva djungelfåglarna. De ha ett läger i skogen ett
par miles härifrån, där de aldrig göra annat än läsa
och tala. Jag kan slå vad om att ni just nu kan
träffa på femtio av Dicks nyaste, okatalogiserade
böcker i deras hydda. De ha fri tillgång till biblioteket,
och man kan se dem gå ut och in där alla tider
på dygnet med famnen full av böcker — även de
sista tidskriftsnumren. Dick säger att det kommer
an på dem att han har den fullständigaste och
modernaste samling av filosofisk litteratur på hela
Stillahavskusten. Det roar Dick, och så sparar det hans
tid. Han är en riktig arbetsmyra, som ni vet ...»
»De äro alltså ... Dick försörjer dem?» frågade
Graham och njöt av att se rätt in i de blå ögonen som
mötte hans så frimodigt.
Medan hon svarade var han sysselsatt med att lägga
märke till den svaga bronsnyansen — kanske en nyck
av belysningen — i hennes ögonhår. Han lyfte sin
blick till hennes bruna, fint penslade ögonbryn och
övertygade sig att bronsen fanns där. Sedan gledo
hans ögon upp till hennes högt uppsatta frisyr och
såg där återigen, men bestämdare, bronsnyansen glittra
i hennes gyllenbruna hår. Han tjusades också av det
blixtrande leende med tänder och ögon som ofta gav
hennes ansikte stegrat liv. Det var intet tunt,
konventionellt leende, tyckte han. Då hon log, log hon
av egen drift, gladt och tvångfritt, det var ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
