Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
barn som leva efter, leva samma djuriska arbetsliv,
fylla sina magar med samma kött och bröd, ha samma
svettiga skjortor på ryggen och gå in i mörkret utan
att ha vetat om något annat än kött och bröd och kanske
litet marmelad.»
»Men någon måste ju utföra det arbete som sätter er i
stånd att slå dank», utbrast mr Wombold harmset.
»Det är sant, det är sorgligt sant», svarade Terrence
dystert. Sedan klarnade hans ansikte. »Och jag tackar
den gode guden för detta, för arbetsoken som köra och
dra plogen upp och ner på åkern, för de slöögda
gruvöken som gräva kol och guld, för alla de dumma
bonddjuren som hålla mina händer mjuka och skapa
makt åt sådana praktkarlar som Dick där, som
småler åt mig och delar sina håvor med mig och köper
mig de nyaste böckerna och ger mig en plats vid sitt
bord, som rågas av de tvåbenta arbetsdjuren, och en
plats vid sin brasa, som staplas upp av samma djur,
och en hydda och en bädd i djungeln under
madroñoträden, där arbetet aldrig sticker in sitt
vilddjurshuvud.»
– – –
Evan Graham hade inte lätt för att komma i säng
den kvällen. Han var ovanligt intresserad både av
Stora huset och av Lilla damen som var dess
härskarinna. Medan han satt halvt avklädd på
sängkanten och rökte ut en pipa, såg han henne alltjämt
för sig, som han hade sett henne med sina egna
ögon under de sista tolv timmarna, i hennes olika
stämningar och uppenbarelseformer — kvinnan som
hade talat musik med honom och som hade exekverat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
