Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TRETTONDE KAPITLET.
Från unghästarnas betesmark till simdammen talade
Graham med sin värdinna och red så nära henne som
Fops ondskefullhet tillät, medan Dick och Hennessy
redo före och voro djupt inbegripna i resonemang
om ranchens angelägenheter.
»Sömnlöshet har förföljt mig i hela mitt liv», sade
hon i det hon kittlade Fop med sporren för att dämpa
hans uppvaknande stridslystnad. »Men jag lärde
mig tidigt att inte låta den reta mina nerver eller
inverka tyngande på mitt lynne. Jag gjorde det till
en uppgift, som jag nu faktiskt rentav har glädje
av. Det var det enda sättet att handskas med ett
obehag som jag visste skulle fortfara så länge jag levde.
Har ni — ja, det har ni naturligtvis — lärt er hur man
skall bli herre över en undervattensström?»
»Ja, genom att inte kämpa emot den», svarade
Graham och betraktade den fina rodnaden på hennes
kinder och de små svettpärlorna som framkallades av
hennes ständiga strid med den nervösa häst hon red.
Trettioåtta? Han undrade om Ernestine hade
narrats. Paula Forrest såg ej ens ut att vara tjuguåtta.
Hennes hy var klar och genomskinlig som en ung
flickas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:22:18 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lilladamen/0152.html
