- Project Runeberg -  Den lilla damen i det stora huset /
147

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Alldeles riktigt», sade hon. »Genom att inte kämpa
emot underströmmen. Genom att ge efter för dess
sugning nedåt och åt sidan och lirka med den för att
komma upp till ytan igen och få luft. Dick har
lärt mig det knepet. Så är det med min sömnlöshet
också. Om den beror på upphetsning genom nyss
inträffade händelser, som stänga mig ute från
sömnens värld, ger jag efter och kommer därigenom
fortare till medvetslöshet, ut ur de snärjande strömmarna,
jag tar mig för att omigen, från samma och andra
synpunkter, uppleva de saker som hindra mig från
att bli omedveten.

»Till exempel Mountain Lads simprov i går. Det
levde jag omigen i natt liksom jag hade upplevat det
i verkligheten. Sedan upplevde jag det som åskådare
— som flickorna sågo det, som ni såg det, som
stalldrängen såg det och allra mest som min man såg
det. Sedan målade jag tavlor över det, från alla håll,
målade dem, inramade dem och hängde upp dem,
och sedan såg jag på dem som åskådare, liksom för
första gången. Och jag tänkte mig själv som många
slags åskådare, från gamla skrumpna mamseller till
pensionsflickor och grekiska ynglingar för tusentals
år sedan.

»Sedan satte jag det i musik. Jag spelade det på
pianot och tänkte mig det för stor orkester. Jag
gnolade det, jag sjöng det — episkt, lyriskt, komiskt, och
efter en lång stund somnade jag midt upp i allt
detta och visste inte att jag sov förr än jag vaknade
klockan tolv i dag. Sista gången jag hört klockan
slå hade hon slagit sex. Sex timmar å rad är
högsta vinsten för mig på sömnlotteriet.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:22:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lilladamen/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free