Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
leder ut, och Dick hoppade från den höga trampolinen
och samm in där till luftrörets inre mynning.
Efter flera minuter, då hon var nära att svimma för
att hon trodde han hade drunknat, talade han till
henne gonom röret med hemsk, gravlik röst. Då
svimmade miss Coghlan på allvar.»
»Hon måste ha varit en klen liten stackare», sade
Graham.
»Det fanns förmildrande omständigheter», svarade
Paula. »Hon var en ung varelse, aderton år, och hon
hade ett slags skolflicksförtjusning för Dick. Det få
de allesammans. Ser ni, han är en sådan pojke då
han leker, att de inte fatta att han är en härdad,
arbetsam, tänkande, mogen och äldre äkta man. Det
förargliga var att den lilla flickan, strax då hon
vaknade till sans och innan hon fick tillbaka självbehärskningen,
förrådde hela sin hjärthemlighet. Dick såg
så komisk ut medan hon babblade om sitt ...»
»Nå, ämna ni stanna där nere hela natten?»
dånade Bert Wainwrights röst genom röret, förstärkt
som i en megafon.
»Hu då!» sade Graham, som ryckt till och gripit
om Paulas arm. »Jag blev riktigt skrämd. Den lilla
flickan är hämnad.»
»Det är tid på att vi återvända till den yttre
världen», sade hon. »Det finns trevligare ställen, om man
vill prata. Skall jag gå först?»
»Ja, för all del ... jag kommer strax efter. Men
det är synd att inte det finns mareld i det här vattnet,
då kunde edra fosforescerande hälar visa mig vägen.»
Han hörde henne skratta i mörkret och sedan: »Ja,
nu ger jag mig av.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
