Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppgav ett rop av förskräckelse. Han höll henne fast
och började skratta, och Paula instämde i skrattet.
»Ni skrämde mig då ni rörde vid mig», sade hon.
»Ni kom ljudlöst, och jag var tusen mil borta och
fantiserade ...»
»Om vad?» frågade Graham.
»Uppriktigt sagt hade jag just fått en idé till en
klänning av mullbärsfärgat sammet med långa raka
linjer och breda börder i matt guld. Och inga andra
smycken än en ring — en ofantlig rubin som Dick
gav mig för många år sedan då vi lågo på kryss
med All Away.»
»Är det någonting som ni inte gör?» skrattade
han.
Hon stämde in i skrattet, och deras munterhet lät
underligt dov i det instängda och genljudande mörkret.
»Vem var det som skvallrade för er?» frågade hon
sedan.
»Ingen. Då ni hade varit under i två minuter
förstod jag att det måste vara någonting sådant här,
och så gav jag mig ut på upptäcktsfärd.»
»Det var Dicks idé! Han lät bygga in det i
dammen efteråt. Ni skall få se att han är full av tokiga,
infall. Kan roade sig med att skrämma slag på gamla,
damer genom att hoppa i dammen med deras söner
och sonsöner och gömma dem här inne. Men sedan
ett par nästan hade dött av förskräckelse — de gamla
damerna, menar jag — eggade han mig till att skämta
med djärvare personer som ni till exempel. Å, han
hade ett annat missöde också. Det var miss Coghlan,
väninna till Ernestine, en liten seminarist. De läto
henne illfundigt ställa sig strax bredvid röret som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
